Från då till nu, en elektronisk anslagssaga

Det var en gång...

en bankstrejk. Folket i det lilla landet Sverige led svår nöd enär de inte kunde ta ut pengar på banken för att köpa mat för dagen. Allra värst var det för en driftig ung man i den lilla förorten Täby utanför den stora huvudstaden Stockholm. Han hade beställt ett modem, sitt allra första. Han kunde dock inte kunde hämta ut eftersom de hårda och känslokalla posttjänstemännen vägrade att lämna ut det innan den unga mannen pungade ut med dryga 2000 riksdaler. Detta var i nådens år 1990.

Första modemet

Nåväl, ingenting varar för evigt, inte ens bankstrejker. Efter ett par veckor av svårt lidande kunde jag hämta ut mitt modem och börja botanisera i den svenska BBS-floran. Den BBS som jag först började köra regelbundet på hette Alpha BBS. Programmet som användes där hette Alpha-KOM, ett program som sysopen, Mats Dahl, hade skrivit själv. Ganska snart insåg jag att detta var grejen, att köra en BBS på ett program man skrivit själv.

För att göra detta räckte det dock inte med de Basic-kunskaper jag hade, det var ganska självklart. Jag hade gjort några halvhjärtade försök tidigare att lära mig C, men nu hade jag en ordentlig anledning att göra det. Jag började även ringa lite mer Amiga-inriktade baser (Alpha-KOM var ett PC-system och det fanns inte så väldigt många Amiga-ägare som var aktiva där). Två av dem var Camelot (sveriges första Amiga-BBS, drevs av Erik Lundevall och Björn Knutsson) och NT-BBS. Båda körde programmet NT (Nice Touch) som var skrivet av Fredrik Prüzelius.

C

Sagt och gjort, jag började lära mig C. Jag hade en piratkopia av Lattice C 5.04 som man kunde köra på två disketter, det räckte i början. Som lärobok hade jag Datormagazins C-skola, skriven av Erik Lundevall. I början av sommaren 1990 köpte jag två böcker, varav den ena fortfarande används flitigt. Det var "The C Programming Language" av Kernighan & Ritchie och Commodores "Amiga ROM Kernel Reference Manual, Libraries & Devices" (eller kortare RKM Libs&Devs..).
Nu började jag på riktigt lära mig hur Amigan fungerade inuti samtidigt som jag började mecka med en liten kommandoparser. Faktum är att den kommandoparser som finns i NiKom idag, 1997, har samma grundstruktur.

NiKom börjar ta form

Efter ett tags läsande i RKM så började jag även att leka lite med ett telefonsvararprogram. Detta för att få kläm på seriekommunikationen. Telefonsvararen blev senare ett eget program som släpptes som FreeWare, ModAns.
Under hösten 1990 började arbetet med det egentliga NiKom. Många ideer och konstruktioner lånade jag från NT. En sak ville jag dock absolut göra annorlunda. Jag ville att alla texter skulle numreras globalt så att man enkelt kunde flytta texter mellan möten. NiKom skulle också bättre hålla reda på vilka texter man hade läst eller inte läst. I NT kunde man få läsa om en del texter om man loggade ut mitt i en kommentarskedja.
Det fick bli så att det man läst lagrades i en bitmap för varje användare. På det sättet var begränsningen på 8192 texter samtidigt införd.

Under jullovet 1990-91 ägnades i stort sett varenda dag till att arbeta med NiKom. Det var också nu som jag nådde tillmilstolpen att man kunde logga in och få fram en Se-tiden-prompt. Som faktiskt visade vad klockan var också! Lyckan var fullständig. Sedan rullade det på ganska snabbt, man kunde skriva texter, läsa texter, följa kommentarslänkar osv.

NiKom BBS

I februari 1991 var det dags för Televerket att göra en visit och installera telefonnummret 08-7925206. Voilá, NiKom BBS var igång. Att de sedan var tvungna att komma tillbaka nästa dag och fixa till de felkopplingar de gjort är en annan sak. I stort sett hela lägenheten hade fått mitt nya nummer. Det gamla fanns bara kvar i hallen. Televerket...
Jag lade ut små försiktiga annonser på NT och Camelot om att jag hade startat en BBS med ett nytt BBS-system som jag hade skrivit själv. Och faktiskt, det blrjade ringa lite folk. Den andra personen som ringde var Fredrik Pruzelius, han som gjort NT. Det såg rätt roligt ut eftersom han genast började leta efter buggar i radeditorn, och hittade några stycken också..
Just fixa buggar var något som var ganska vanligt i början. En av de mer irriterande buggarna, som tog ett tag att hitta, var att NiKom direkt efter uppkoppling bara visade en textrad. Sedan var man tvungen att trycka på någon tangent för att det skulle lossna. Inloggningstexten började därför med "Tryck på valfri tangent".

Andra NiKom-baser

Det blev ganska snabbt ganska bra fart i NiKom. En del personer började även visa intresse för att öppna egna BBS:er med NiKom som BBS-program. I början var jag lite skeptisk till detta. Det var nästan lite läskigt att ansverat för att folks BBS:er fungerade skulle ligga på mig.. Den första som fick testa att köra på NiKom var Tomas Kärki med Kärkis BBS, då med bara två diskdrives.
Det var dock fler som ville göra det. Det var allt från små diskreta förfrågningar till regelrätta övertalningsförsök. ("Säg ditt pris så gör vi affärer", Magnus Lindkvist på AmiCon -91. Magnus började f.ö. sin karriär på NiKom BBS med att hitta en bugg. Han fick användarnummer 128, men i basen stod det -1. Det visade sig att jag i nodinformationen i minnet bara hade en byte för att lagra användarnumret i..)
Till slut gav jag i alla fall med mig. Priset för "konkurrenten", NT, var 500:- så detta fick bli priset även för NiKom.

NiKom blir stort

NiKom fortsatte att utvceklas i ganska rask takt. Det kom finesser, som grupper, personliga initieringsfiler, alias och en hel del annat som NT inte hade. Fler och fler startade BBS:er med NiKom, en hel del bytte från NT som just nu inte utvecklades alls. Helt plötsligt var NiKom större än NT. Det hade jag inte riktigt räknat med när jag började göra ett litet BBS-program som jag bara tänkte använda själv.
Även några lite större organisationer började använda NiKom, främst då SUGA och Datormagazin. Datormagazin är de som har kört den absolut största NiKom BBS:en med 8 ingående linjer.

Det börjar gå saktare

På hösten började jag som ungdomspraktikant på Datormagazin och befann mig plötsligt i den situationen att jag höll på med datorer hela dagarna. Detta gjorde att jag inte alls var så sugen på datorer när jag kom hem. När man under gymnasiet satt på en tämligen tråkig historialektion kunde det hända att man kom på någon bra lösning till ett problem i NiKom och sedan satt hela dagen och var sugen på att gå hem och testa det heöa. Detta hände inte riktigt längre vilket naturligtvis NiKom-utvecklingen blev lidande av. Det grönklädda trams man kallar lumpen som följde efter gjorde inte heller saken bättre.
Efter muck satte jag i alla fall igång med det som visade sig bli det sista stora arbetet jag gjorde på NiKom, Fido-stödet. Ungefär i samma veva började det även gå utför med Commodore och hela likvidationscirkusen satte igång.

Dödsstöten

Hösten 94 började jag plugga Datateknik på KTH. Det tillsammans med att det gick utför med Commodore och Amigan blev mer eller mindre dödsstöten för NiKomutvecklingen från min sida. Det blev lite sporadiskt hackande här och där men inget kontinuerligt arbete.
En vacker dag insåg jag att om jag inte låter någon annan ta över kommer det aldrig att bli några fler versioner av NiKom. Så tisdagen 2 juli 1996 på Pizza Hut på Klarabergsgatan i Stockholm tog Tomas Kärki och Johan Östling formellt över NiKom.
niklas@nilin.se,